richardsanell

Igår hade jag trevlig blixtvisit av mor, svägerska och brorsdotter. Om vi hoppar över alla påhopp om hur jag lever, att min lägenhet är alldeles för stökig (hallå, jag har ju flyttkaos ju!), varför det hänger filtar i mina fönster och avsaknad av plats att byta bebisblöjor på så var det en mycket givande stund.
I min iver att vara favoritfarbror så fjäskade jag för Alma och gav henne en liten mjukisåsna, Ior heter han. Känd från Nalle Puh. Mysig, go och härligt grålila. Alma diggade den tror jag, hon klagade inte jallafall. Medan jag brottade mig över en stol och fyra flyttlådor och förbi en säng på vindsförrådet utspelades denna scen. I rollerna: svägerskan, bebisen och åsnan.
Svägerskan- Vad säger Åsnan?
Bebisen tittar storögt.
Svägerskan- Åsnan säger moooooooooooooo.
Sufflör (jag)- Eeeeeeh...
Svägerskan- Eeeeeeeh... Åsnan säger oink!
Bebisen tittar storögt.
Åsnan tittar snett.
Sufflör- Eeeeeeh... det är väl grisen som säger oink väl?
Svägerskan- Vad fan säger en åsna då?
Sufflör- Åsnor säger iiiiiiiiiioooooooo iiiiiiiiiiiiiiooooooooo. Det är ju därför han heter Ior...
Bebisen tittar storögt.
Åsnan är lättad.
Svägerskan- Fan vad jag känner mig dum nu...
Sufflör- Mmm...
Bebisen tittar storögt.